Jag är helt säker på att du hört wolof någon gång:
“Boul ma sene, boul ma guiss madi re nga fokni mane Khamouma li neka thi sama souf ak thi guinaw Beugouma kouma khol oaldine yaw li neka si yaw mo ne si man, li ne si mane moye dilene diapale”
(Obs att texten inte är skriven på standardiserad wolof!)
Textraderna är hämtade ur dunderduetten med Polarprisvinnaren Youssou N’Dour och Neneh Cherry, du vet. 7 seconds. Okej, engelska och franska också, men… wolof! Och det är inte en slump att låten sjungs på just de tre språken: I Senegal där de flesta woloftalande bor är franska det officiella språket, medan det är engelska i det näst största “woloflandet”, Gambia.
Så varför vill jag prata om wolof?
Jo, när det kommer frågor till internationella redaktionen om vad vi kan erbjuda på ett visst språk vinnlägger vi oss om att inte bara svara ja eller nej. Det ska vara nyanserade och motiverade svar, som förklarar våra förutsättningar att arbeta med språket, så som möjligheten att katalogisera, när det behövs, translitterera, d.v.s. översätta de bibliografiska uppgifterna till latinskt alfabet, (måste blogga om det nångång!), hitta leverantörer som kan skicka böcker till Sverige m.m. Svaren ska också bygga på kunskap om utgivningen av litteratur på respektive språk och vi måste kunna göra ett urval utifrån ett utbud som är okej. Wolof har visat sig vara knepigt, men inte omöjligt. Knepigt eftersom utgivningen, än så länge, är ytterst liten. Förra året kom Bockarna Bruse, Sikket Mbow på wolof, trippande, trampande och klampande. Boken hittar du här, i vår nätbutik » 
Studie om barnlitteratur på wolof
För att få en närmare inblick i ämnet vill jag rekommendera en läsvärd studie om barnlitteratur på wolof: Writing for a Future Audience: Contemporary Children’s Literature in Wolof. Mariana Robertson beskriver i den ett språk i omvandling, från en muntlig till en i allt större utsträckning skriftlig tradition. Det finns böcker på wolof, men de är ytterst få och det är inte i första hand barnlitteratur. Studien innehåller bland annat intervjuer med Seydou Nourou Ndiaye, chef för Editions Papyrus Afrique, det enda senegalesiska förlagshuset som i princip enbart publicerar böcker på lokala språk och Babacar Mbaye Ndaak, ordförande och medgrundare till Leebon ci Leer, en sammanslutning av senegalesiska berättare. Studien grundar sig vidare på den handfull barnböcker som publicerats, intervjuer med dess författare, en litteraturgenomgång, samt fältstudier genomförda vid de fyra största bokhandlarna i Senegals huvudstad Dakar. Slutsatsen är, i stora drag, att det verkar vara på gång. Inte idag, men i morgon. Den ökade läskunnigheten bland woloftalande har betydelse, men också ett språkpolitiskt medvetande. Kolonialspråken har i alla tider fått ett stort utrymme, men allt fler är beredda att anta den utmaning det innebär att experimentera med och erövra det språk som faktiskt inte haft någon framträdande plats i den egna kulturen.
Så?
Ja vad gör vi? Väntar. Väntar och bevakar vad som händer på bokmarknaden. Kanske kommer det fler översättningar och självklart försöker vi att erbjuda de titlar som publiceras på wolof. Bor du i Stockholm? Håll utkik efter Internationella bibliotekets wolof-träffar. Där kan du också låna böcker på wolof.
Stor tack till Matilda Wallin, Internationella biblioteket, för viktig feedback!
Och visstja, lyssna på dunderduetten!
Mångspråksbloggen 